Länsmuseet om skogens museum

I dagens Gefle Dagblad finns en bildskön artikel om Silvanum, byggd som skogens museum år 1961. Vilka tankar dyker upp i huvudet på en byggnadsantikvarie som går husesyn på ett nedlagt gammalt museum?

Om ett bra samarbete

Byggnaderna ovan ligger inom de nya detaljplaneområdena. Båda husen är ritade som arbetarbostäder av arkitekt  Cyrillus Johansson under 1920-talet.

Sommaren 2005 inventerade jag byggnader inom Hofors tätort. Detta på uppdrag av Hofors kommuns samhällsbyggnadsavdelning. Som grund hade jag en äldre inventering från 1991 som jag uppdaterade. Att inventera byggnader är verkligen det allra bästa sättet att lära känna ett samhälle, stad eller by. I några dagar for jag runt med bil och fotade, skrev och funderade. Resultatet sammanställdes i en rapport som, förutom att fungera som hjälp för kommunens handläggare vid t ex bygglovsärenden, även distribuerades till samtliga fastighetsägare som hade fått sina fastigheter inventerade.

Under hösten 2012 blev jag kontaktad av en planarkitekt på Hofors kommun som ville ha hjälp med ett kulturhistoriskt underlag inför framtagande av två detaljplaner för områden belägna inom tätorten. Jag fick de tänkta plangränserna och begav mig till Hofors för att titta närmare på de fastigheter som låg inom gränserna. Utifrån mina kunskaper som byggnadsantikvarie preciserade jag vari värdena ligger för såväl enskilda fastigheter som sammanhållande områden och omkringliggande mark. Mitt underlag bearbetades av planarkitekt för att fungera i detaljplanerna.

Nu sitter jag här med de två detaljplanerna utsända på remiss till oss. Planer som verkligen tar hänsyn till den bebyggda miljön i områdena, sett till både detaljer, form och struktur. I planerna regleras också t ex hur områdenas öppna tomtgränser ska behandlas, att det är viktigt att de förblir öppna, utan varken staket eller avskiljande häckar. Vidare finns här skyddsföreskrifter för såväl komplementbyggnader som för omkringliggande träd.

Det känns väldigt bra att Hofors kommun tog tillvara vår kompetens i ett tidigt skede. Innan det egentliga arbetet med att ta fram detaljplanerna påbörjades. Kulturmiljöfrågorna sågs som viktiga från start. Nu behöver vi inte komma in i remisskedet och påpeka punkter som vi tycker saknas, för de finns redan med i planerna! Vi önskar att fler kommuner skulle arbeta på samma sätt. På så vis skapas de bästa förutsättningarna för att vår bebyggda miljö kan utvecklas utan att befintliga värdefulla områden och byggnader förvanskas.

Arkitekturens pärlor

Är ni arkitekturintresserade hoppas jag att ni inte missat Go’Kvälls serie “Arkitekturens pärlor”. Arkitekturhistoriker Martin Rörby ger oss en fördjupad inblick i några framstående byggnader i Sverige. I måndags låg fokus på brandstationen i Gävle. Klicka på bilden för att komma till klippet på Svt-play.

Gävle brandstation är ett tidigt exempel på jugendarkitektur i Sverige. Den byggdes redan 1890-91 och är en av arkitekten Ferdinand Bobergs tidigare praktverk. Han kom senare att rita andra välkända byggnader som NK-huset, Waldemarsudde och Rosenbad.

Att denna byggnad finns bevarad i Gävle är glädjande, att den fortfarande används som brandstation känns dessutom särskilt värdefullt. Att byggnaden nu uppmärksammas under 8 minuter i rikssänd television gör det extra roligt!

Silvanum–ett hus för skogen

Det här är Silvanum, en byggnad i Gävle som uppfördes som Sveriges skogsmuseum år 1961. Den ligger vid Gavleån, intill stadsträdgården och här kunde man dofta på tjära i burkar, lyssna på fågelkvitter i bakelitlurar, krama en jättestam och stå under en stor tallrot som hängde i taket.

Fasader av spån och glas. Murar av slaggsten. Det var ett elegant hus de skapade, stadsarkitekt Sven Wranér och professor Erik Herløw.

Idag har skogsmuseet lagts ned och flyttat ut. Här finns i stället, en förträfflig bistro, Konstcentrum, och kansli för Gefle IF. Flera av utrymmena står tomma sedan Högskolans Trä & Design-utbildning nyligen flyttade till andra lokaler. Förhandlingar pågår om Konstskolan ska flytta in i stället.

I går var jag där med Gefle Dagblads för att titta närmare på Silvanum. Artikeln kommer om ett par veckor och är en del av en serie som heter Husmodet – om byggnadsvård & arkitektur.

En välbevarad dag på jobbet

Här är lite av det jag fick uppleva då jag besökte en gård i södra Hälsingland för några veckor sedan. Man kan säga att det var en bra dag på jobbet.

Kommer Gävle att få en stadsarkitekt igen?

Ja, det är det ingen som vet ännu. Samhällsbyggnadsförvaltningen på Gävle kommun föreslår nu att det i budgeten för 2014-2017 görs plats för inrättandet av en stadsarkitekt.

Tjänsten som stadsarkitekt avskaffades 1999. Den nya tjänsten skiljer sig en del från den traditionella stadsarkitektens roll. I förslaget från förvaltningen föreslås nu istället att stadsarkitekten ska fungera som en specialist inom byggnadsgestaltning, utan att ha en chefsroll. Den tänkta stadsarkitekten ska m a o arbeta rådgivande inom hela förvaltningen och fungerar som ett gott stöd till byggherrar, handläggare och politiker.

Arbetarbladet skrev om förslaget i två artiklar förra veckan. Den första artikeln kan ni läsa här och den andra artikeln kan ni läsa här.

Stadsarkitekt, ja tack, säger vi. Kör vidare på den idén, Gävle kommun!

Fågelsjö - världsarvsbyn med drivkraft

I länets nordvästligaste del ligger Fågelsjö, en by som började som en skogsfinsk bosättning på 1600-talet. Byn är idag kanske mest känd för sin välbevarade gammelgård Bortomåa, som ju även är en av de sju världsarvsgårdarna i länet, men här finns även mängder med intressanta levnadsöden och spännnande berättelser. Fågelsjö är än idag en livaktig by med engagerade innevånare.

Vill du veta mer om allt detta och mycket mer därtill får du inte missa den föreläsning som vår Ingela Broström och Margareta Halvarsson från Fågelsjö hembygdsförening håller på onsdag 24/4 kl. 18:00 på Ljusdalsbygdens museum i Ljusdal med temat "Fågelsjö - världsarvsbyn med drivkraft". Välkomna!

Beslut taget om rivningar i Säversta

Det gula bostadshuset som nu kommer att rivas.

I slutet av förra veckan tog Miljö- och byggnadsnämnden i Bollnäs kommun beslut om att medge rivning av fem av de sex äldre byggnaderna i området Säversta, som jag tidigare har berättat om HÄR på bloggen. Beslutet var, med tanke på utgången av det möte som jag var med på hos kommunen före påsk, inte helt oväntat, men det är ändå tråkigt att läsa att nämnden var helt enig om detta ställningstagande. Den enda äldre byggnaden som behålls är den tegelbyggnad som bland annat har använts som dressinbod, smedja och även bilverkstad. Från Länsmuseets sida kan vi, såvida rivningarna blir av, nu bara hoppas att de nya bostadshusen med sammanlagt 60 lägenheter som ska byggas verkligen kommer ges en sådan utformning att de passar in i detta område, vilket Bollnäs bostäder har sagt sig ha som ambition. Hur detta ska vara möjligt återstår dock att se...

Grindvaktarstugan som också kommer att rivas.

Tegelbyggnaden som kommer att renoveras och bevaras.

Sommarvillor väger lätt mot containrar

Omslaget till Ann Katrin Pihl Atmers stora bok Sommarnöjen vid vattnet som handlar om landets sommarvillor pryds av ett foto inifrån en av de nu starkt rivningshotade villorna i Petersvik i Sundsvall. Omslagsfoto taget av Jan Tham.

Idag blickar vi utanför vårt eget län och konstaterar bedrövat att Petersvik, ett stort område med tio kulturhistoriskt intressanta sommarhus med tillhörande trädgårdar och uthus strax söder om Sundsvall troligen kan komma att jämnas med marken för att ge plats för en ny containerhamn! Sundsvalls kommun har ansökt om tvångsinlösen av återstående villor i området och igår lämnade regeringen sitt medgivande till detta. Det finns en stor opinion mot dessa planer. 2 600 personer har skrivit på en protestlista och på Facebook har gruppen "Rädda Petersvik undan rivning" bildats, men kommunen tycks vara fast besluten att genomföra rivningarna trots att Mark- och miljödomstolen enligt uppgift ännu inte ens har lämnat något tillstånd till den stora exploateringen.

Sommarvillorna i Petersvik uppfördes mellan åren 1887 till 1909 och kan ses som en motsvarighet till sommarvillorna längs Norrlandet norr om Gävle. I Sundsvall var det många av träpatronerna som bodde i Sundsvalls stenstad som lät uppföra sommarvillor i bland annat Petersvik och en del av dessa har gått i släkterna sedan den tiden. Många sommarvillor har rivits när industrier och hamnanläggningar vuxit längs Sundsvallsfjärden. Fram tills nu har dock många av husen i Petersvik fått vara kvar, trots att rivningsplaner funnits även tidigare.

Vår kollega Erika har tidigare här på bloggen berättat om de motsvarande planer som finns i Gävle med en utökning av hamnen som kan innebär att villa Sjötorp måste flyttas eller rivas. Det ärendet är ännu inte avgjort.

Det är uppenbart att kulturhistoriskt värdefulla områden och byggnader väger väldigt lätt då de ställs emot transport- och industrisektorns tungt vägande behov och kapitalstarka önskemål. Visst måste det finnas plats för fungerande infrastruktur och industrier i ett samhälle, men det borde idag gå att finna lösningar och lokaliseringar som tar större hänsyn till vad som finns på platsen. Risken är annars stor att vi nu gör om de misstag som gjordes i samband med de omfattande rivningarna i landets städer på 1960- och 1970-talen och sedan i många fall i efterhand ångrar dessa hårdhänta exploateringar av kulturhistoriskt värdefulla miljöer. För nog måste det väl även finnas plats för de få kvarvarande äldre sommarvillorna i anslutning till norrlandskustens städer även i framtiden?

I vilket landskap ligger Erik-Anders i Asta?

Den stora salen på Erik-Anders i Asta är en harmonisk skapelse i nyanser av himmelsblått och grått, dekorerad av Knutesmålarna från Rättvik omkring 1850. Beställare var bonden Erik Andersson.

Den frågan fick TV-tittarna att bita i när fredagsfinalen av "Vem vet mest?" sändes i går kväll. Trots den ledande rubriken "Världsarv" gissade finalisterna på Dalarna och blev utan poäng. Läsare av vår blogg vet förstås bättre: Erik-Anders är ju en av de sju hälsingegårdar som skrevs in på världsarvslistan i somras. Den viktigaste poängen är självklart inte den som tävlingsdeltagarna missade, utan att det numera förväntas höra till allmänbildningen att känna till världsarvet Hälsingegårdar.

Alla som vill veta mer om Sveriges femtonde världsarv bör skriva in söndagen den 26 maj i kalendern. Då inviger vi på Länsmuseet Gävleborg vår stora sommarutställning om hälsingegårdarna och världsarvet. Där diskuterar vi vad ett världsarv är och bjuder in till vidare funderingar om hälsingegårdar, fest och vardag, jorden, arvet, släkten och makten. Och som av en händelse var vi på Erik-Anders dagen innan "Vem vet mest" sändes. Syftet var att hitta frågeställningar och material till utställningen tillsammans med ägaren Pär Forssell och pappa Ingemar, som är en av de främsta kännarna av Söderalas historia. Vi kom hem, fulladdade med idéer som vi nu jobbar vidare med att visualisera. Nästa allmänbildningsfråga är: finns det någon koppling mellan hälsingegårdar och fisk? Svaret får du den 26 maj.